En sammanfattning av 2013: Foto

Så var det då dags att summera ytterligare ett år och det tänker jag göra i tre delar; flugfiske, fjäll och foto. Först ut blir det sistnämnda och jag tänker helt bakvänt göra avstamp i årets näst sista dag. Som vanligt när man börjar se tillbaks på året så finns det en hel del trevligt att minnas, men december faller sannerligen inte in under den kategorin. Då ”vintervädret” varit som det varit så har det inte blivit många bilder knäppta men igår visade sig faktiskt solen igen! Trotsade halkan och åkte ut en sväng för att kolla om hökugglorna var kvar och visst var det så. Det tog ungefär två sekunder innan denna skönhet visade sig på sitt vanliga hygge! Kanske ingen kanonbild men trots det en värdig avslutning på fotoåret. Och lite extra kul är det ju att de är kvar, nu när det snart är dags att hävda revir inför våren!

 

Annars började året precis som det slutade, riktigt segt. Inte förens i slutet av februari började det trilla in lite bilder. En magisk dag i Connys örngömsle med bra aktivitet och kanonljus kröntes med kungsörnsparningen som var ett av de mest oväntade ögonblicken under året.

 

I början av mars började det rapporteras om en tretåig hackspett på campus här i Umeå. En hackspett som jag verkligen gillar, en riktigt tjusig sak. En tidig morgon i mitten av månaden var jag på plats långt innan studenter och övrigt folk börjat röra på sig och visst var även spetten på plats högt upp i ett träd. Samtidigt som solens första strålar nådde parkeringen så flyttade även spetten nedåt i trädet och i lugn och ro kunde jag fota på en lång stund.

 

April bjöd på mer örn, mindre hackspett (arten alltså) och bra orrspel i slutet av månaden. Det var också under en natt i orrgömslet som pärlugglan spelade för oss. På morgonen hittade vi den i en fin stam och fick några bilder. Hoppades naturligtvis på en häckning men förutsättningarna för det var knappast gynnsamma i år så efter några dagar syntes den inte till längre.

 

I maj kom så jordugglorna på plats och även en del älg fotades. Tjäderspelet ville sig inte riktigt men på orrarnas myr var det bättre utdelning i början av månaden med flera hönor på plats och bra fart på tupparna. Hittade även ett nytt och vad det verkar som rätt stort tjäderspel som ska bli intressant att hålla koll på till våren.

 

Knappt hann sedan juni börja innan jag kom i kontakt med en häckande kattuggla. Hoppades på något läge att fota ungarna och jag hann packa ur bilen innan den här satt snyggt poserande i kvällssolen. Fick bilder på honan också samt lappuggla och räv innan vi vände norrut igen.

 

Under juli fortsatte bilder att trilla in och många stunder blev verkligen minnesvärda. På mitt uggleställe hittade jag en rävlya med ungar och klockan 03:02 en natt så satte jag en personlig favoritbild från året, en hornuggla som jagar i det dunkla ljuset över några rallarrosor. Men framförallt så blev det mycket älgfoto. Många tidiga morgnar blev det och oftast hamnade jag på mellan 15-30 älgar under några morgontimmar. Av alla möten är det kon med sina två kalvar som jag minns allra bäst. De träffade jag på för första gången när kalvarna bara kan ha varit några dagar gamla (bilden) och sedan såg jag dom flera gånger under månaden. Kon har ett skadat öra som gjorde det möjligt att se att det var samma individer.

 

I augustidimman fotades en del älg fortsatt. En annan höjdare var fiskgjusarna i Kalvträsk. Lite mindre action än förra året men bra bilder!

 

I det område jag fotar mest i var sommaren spännande. Duvhök, ormvråk, slaguggla, älg, tjäder m.m. I september dök en individ jag aldrig sett där tidigare upp. Eller rättare sagt tre individer av hökuggla på tre olika ställen i området! Vädret var aldrig något vidare men en hel del bilder blev det. Och nu har det ju som sagt visat sig att de kom för att stanna.  En annan höjdare under september är ju att locka älg. Fick fram några stycken under hösten, inte de största men det är likväl lika häftigt varje gång man lockar fram dom.

 

Oktober brukar vara järpens tid och jag hoppades på bra bilder även i år. Nu visade det sig vara segt och vädret var rejält kasst så järpbilderna uteblev. Istället blev det en sväng till Conny samt fler möten med hökugglorna.

Järpen kom istället igång riktigt bra i november, men bilderna ville sig inte. Bilder blev det dock under några snöiga dagar i Kalvträsk med både havs- och kungsörn. Kungsörnen är ju alltid säker där men att det skulle vara så bra med havsörn kom som en trevlig bonus! Bilden på kungsörnen i myrtallen blev en egen favorit, gillar hur örnen blir ett med trädlinjen i bakgrunden.

Sen kom vi då till december. Tror aldrig solen visade sig ens och något slags rekord i dåligt väder måste ju ha satts? Dagen före lucia visade jag i alla fall lite bilder på Umeå Fågelförenings glöggkväll tillsammans med Jörgen Wiklund (/N) och Niklas Andersson. Riktigt trevligt!

Inför 2014 har jag en hel del fotorelaterade projekt på gång och jag hoppas i alla fall kunna ro några i hamn...

Gott nytt år!

Två printar på kapa

För ett par dagar sedan hämtade jag ut printar av två av mina bilder, hornugglan som jagar i natten och kungsörnen som spanar från en myrtall.

Bilderna är printade på matt papper och monterade på 5mm kapaskivor av Arne Berneklint, www.anicande.se. Gjorde dom som ett test inför kommande projekt och jag kunde inte vara mer nöjd med resultatet!

Orre i slutet av vårens spel

 

2013-05-07

Dagens hökuggla

Hökugglorna är fortfarande på plats, snart fyra månader på samma hygge!

Norrländska kontraster

 

Den här bilden tog jag den fjärde juli i år. Klockan är strax innan 03:00 på natten och jag var på väg ut för att fota älg. En årstid då det knappast finns något mörker att tala om.

Idag, knappt fem månader senare, tog jag de här bilderna på nästan exakt samma ställe när jag var på väg ut till orrmyren för att se om gömslet stått pall för stormen som drog fram över Västerbotten förra helgen. Skillnaden är att nu är klockan strax innan 15:00 och solen, som inte varit uppe speciellt många timmar är på väg ner igen.

 

Vissa gånger blir det mer uppenbart än andra vilka skillnader det är på årstiderna. 

Kungsörn från gårdagen

 

Kungsörn under inflygning, 2013-11-20.

Kungs- och havsörn hos Conny!

Att ha landets bästa gömsle för kungsörn ett, med norrländska mått mätt, stenkast hemifrån är ju ett privilegium om man gillar att fota dessa giganter. Här har åtskilliga timmar spenderats och förra veckan gjorde jag två nya sittningar i Connys gömsle. Som vanligt var resultatet strålande men också lite annorlunda än vad brukligt är. Anledningen? Ett gäng havsörnar och en ny kungsörn.

 

De vanligtvis så närvarande revirörnarna lös med sin frånvaro vilket öppnade för de nya örnarna och som mest räknade jag in fem havsörnar och en kungsörn så det var bra fart kring gömslet med andra ord. Spännande också eftersom dessa har ett helt annat rörelsemönster kring myren än revirparet vilket gav en hel del bilder i nya vinklar och miljöer.

 

Som vanligt rekommenderas ett besök varmt, kolla in här för mer info!

Fjällvandring: Ruohtesvagge, Sarek

 

Ruohtesvagge är en med Sarekmått mätt lättillgänglig dalgång. Terrängen är mestadels behaglig, tältplatser finns det gott om och man behöver bara ta sig över ett större vad under en vandring genom dalen. Utan att för den del göra avkall på något av Sareks storhet!

 

Väljer man att gå från norr till söder finns några olika alternativ för att ta sig in mot Ruohtesvagge. En lämplig startpunkt, och den vi valt, är treparksmötet på Padjelantaleden där, precis som namnet antyder, tre nationalparker möts. Padjelanta, Stora Sjöfallet och så då Sarek. I Sareks nationalpark saknas vandringsleder men mellan två av informationsskyltarna vid treparksmötet börjar en stig som går genom hela Ruohtesvagge ner till Skarja. Hur tydlig den är varierar men i ok väder är det aldrig ett problem att navigera rätt ändå.

 

Från treparksmötet följer stigen Sjnjuvtjudisjåhkå (sug på den stavningen) in mot Ruohtesvagge. Terrängen är lätt och landskapet fortfarande öppet. De dominerande fjällen är Ahkka, Gisuris och Nijak, som i takt med att man närmar sig dalen växer sig allt större. Närmare Nijak blir stigen lite otydligare ett tag men det vållar inga problem. Här är ett alternativ att gena rakt in mot dalen också istället för att följa stigen men vi ville kolla in den förfallna Kisuriskåtan så vi försökte följa stigen här så gott det gick. Själva kåtan är kanske inte så sevärd, men det är kul att stanna och ta en titt på annat än fjäll ibland också…

 

I jämnhöjd med Nijak så är man äntligen inne i Ruohtesvagge på riktigt och nu känns det verkligen att det är Sarek på riktigt också. Topparna står på rad och hela tiden dyker det upp nya. Jäkligt läckert helt enkelt. Framförallt tilltalar norra/östra sidan av dalen med just Nijak, Gavelberget med flera och längre ner mot Skarja även Sarekmassivet. Den andra sidan av dalen är lite mer öppen men bjuder också på trevliga vyer, speciellt mot Ruohtes samt glaciären Oarjep Ruohtesjiegna.

När det kommer till vadning Ruohtesvagge är vänligt. Egentligen finns bara ett större vad och det är vadet över Smajllajåhkå, som rinner ner från Oarjep Ruohtesjiegna strax bortom renvaktarstugan. Ett brett vad som egentligen inte var några problem men i några fåror strömmade det på rätt bra i knädjupt vatten. Det här var för övrigt det kallaste vad jag någonsin gjort. I mina anteckningar beskrev jag det som ”i det närmaste outhärdligt”, och som ”rinnande is!”.

 

Från vadet följer man sedan Smajllajåhkå ner till Skarja som kan sägas vara lite av Sareks centrum. Nu tronar Sarekmassivet upp sig mer och mer ju närmare man kommer. Från Skarja finns många alternativ för fortsatta färder i Sarek. Vårt val blev att vandra västerut genom Alggavagge och vidare mot Staloluokta. Mer om det senare.

Karta: BD10 – Sareks Nationalpark

Vad: Ett större, men i stort sett oproblematisk.

Betyg: 5, Rekommenderas!



Öringfrossa

Senhöst betyder havsöringstider i norrländska vatten och för egen del tycker jag att det tyngre fisket efter öring är en av de roligaste formerna av flugfiske även om det också innebär en del harvande. Den älv vi fiskar mest i är inte heller den mest belönande men den senaste veckan har jag och Fredrik (bilden) testat ett nytt vatten strax utanför stan. En vacker å på alla sätt och vis och visst har man känt till den men kanske är det så att man lätt blir lite hemmablind och hamnar på samma ställen hela tiden.

Hur som, nu har det här stället gett både lax och öring i 5-6 kilosklassen den senaste veckan även om jag själv inte varit lyckosam, så här kommer man definitivt att blöta en fluga fler gånger!

Bilden? Fredrik med en 2,5 kilos öring från i morse.

Som vanligt på plats

Hökugglan var som vanligt på plats på sitt hygge under förmiddagen. Det här är en ovanligt skygg individ som inte gärna låter mig komma inom fotovänligt avstånd. Men det är bara att gilla läget.

Idag placerade jag även ut en ny åtel. Det finns en hel del rovfågel i området så det blir spännande att se vad det kan ge.

När upplevelsen trumfar bilden

När man lägger ner lite tid på den typ av foto som jag gör så faller det sig rätt naturligt att man vissa dagar går bet på bra bilder. Eller bilder överhuvudtaget för den delen. Det är ju trots allt vilda djur man har att göra med och de dyker upp när de själva behagar även om man naturligtvis kan optimera sina chanser genom att vara bra påläst om beteenden och miljöer. Och det är väl en del av tjusningen också, att det inte finns några garantier och desto större är tillfredställelsen då man väl prickar rätt.
Sen finns det dagar med upplevelser som etsat sig fast men där bilderna av en eller annan anledning inte blivit vad man önskat. En sådan stund var den här, med de två lappugglorna som slogs om en rejäl sork mitt framför en smattrande kamera. Just innan vinnaren ska sätta i sig sorken så kollar han in i kameran och trots att jag fick många andra, bättre bilder den dagen så återkommer jag ofta till just den den här. För jag gillar egentligen bilden, med den överraskade uppsynen, men så var det då dom där förargliga grässtråna som var i vägen...

Någonstans i Norrland, 2012-04-05.

Tjåkkelestugorna

Lovade ju att återkomma med lite bilder från den nyrenoverade Tjåkkolastugan, eller Tjåkkele som den kallas nu för tiden, efter senaste besöket så nu är det dags!

Stugplatsen vid stranden av Ransarån har totalt tio sängplatser, sex stycken i nya stugan och fyra i gamla, och det är alltså den stora stugan som renoverats. Vid tidigare besök har den varit i rätt tråkigt skick så det var kul att se att det lagts lite resurser på att fixa till den från grunden igen även om den inte ligger i fjällens allra mest besökta trakter.

I stora stugan finns två sovrum, med fyra respektive två sängplatser samt en oinredd vind. Kamin och köksdel finns i båda sovrummen och rakt utanför finns ett nybyggt dass. I stugan finns för övrigt också en pärm med bilder som visar hur arbetet med renoveringen gått till, trevlig läsning!

 

I gamla stugan finns fyra sovplatser men där är det fortfarande lite mer old school som gäller vilket i och för sig också har sin charm.

 

Tjåkkelestugorna är förvisso obemannade men kostnaden för boendet är 100kr/natt vilket man betalar till Länsstyrelsen via sms eller plusgiro. Väl värt så att man även fortsättningsvis kan hålla stugorna i skick.

 

Här hittar du en tur som passerar Tjåkkelestugorna.

 

 

Fjällvandra i Sarek – Fredrik Neregård (Calazo Förlag)

Jag är ju svag för fjällböcker och kartor. Kan sitta och läsa och planera hur mycket som helst under vintrarna. Kännetecknande för en bra bok om vandring är att den ska tjäna som inspiration och god planeringshjälp. Själv ser jag också gärna att eventuella hinder beskrivs samtidigt som det inte ska vara avskräckande.

Vid det här laget börjar det finnas ett gäng böcker som beskriver vandringen i Sareks nationalpark. Den här boken av Fredrik Neregård kom ut tidigare i år och jag tycker den sticker ut som en av de absolut bästa Sarek-böckerna. Upplägget av boken är en fullträff, kartorna är detaljerade och beskrivningarna känns intressanta. Texten är bra och relevant. Även bildmässigt är boken bra, med många inspirerande bilder.

En bok som verkligen kan rekommenderas om du är intresserad av att vandra i Sarek!

(Bilden lånade jag från Calazo Förlag)

Invasionen fortsätter

 

Det är sannerligen gott om dom just nu, hökugglorna! Nästan dagligen råkar man på någon om man har ögonen med sig. Den här individen var dock rätt feg och ville inte alls posera speciellt länge, varvid bilderna blev rätt kassa också. Men i vilket fall ett trevligt möte som vanligt!

Korp i gryningsljus

 

I gryningen landar en korp framför gömslet. En fascinerande art att fotografera, helt klart. 2013-10-08.

Hökuggla på canvas

Tänkte försöka göra lite fler canvastavlor och först ut blir denna hökuggla.

Storlek: 50x70cm
Pris: 1250:-, inkl. frakt.

Mer info hittar du under rubriken Canvastavlor i menyn.

Hökugglorna har intagit hyggena

De senaste veckorna har allt fler hökugglor dykt upp kring hyggena i mitt område vilket såklart är glädjande. Det är verkligen härliga fåglar och jag uppskattar varje möte med dessa orädda individer till fullo!

Fotomässigt är det naturligtvis lite knepigt då de sitter högst upp i toppen på någon torraka, med mulen himmel bakom, men det är bara att gilla läget. Här en bild från veckan.

Landets kungsörnar hotade?

Förra veckan lade regeringen fram en ny rovdjursproposition som bl.a. skulle kunna ge förödande konsekvenser för landets kungsörnar. Ett, vad det verkar, helt galet förslag som glädjande nog har mött stort motstånd inte bara i Sverige!

Följande text har jag lånat från FB-gruppen Rör inte våra kungsörnar:

"Den 12 september la regeringen (Fredrik Reinfeldt och Lena Ek) fram en ny rovdjursproposition. Enligt den skall målet vara "totalt 150 registrerade häckande par" av kungsörn i Sverige. Det är oklart om man menar lyckade häckningar, antal revirhävdande aktiva par, eller något annat. Det som däremot är tydligt är att man nu går från ett tidigare beslut om en miniminivå på 600 par till ett "referensvärde" på 150 par. Detta handlar inte om politiker som agerar i okunskap. Under alla år vi har arbetat för att skingra gamla fördomar och bygga upp ett bestånd har hatet mot våra rovdjur klamrat sig fast i vissa delar av samhället. Nu råkar det vara den sortens människor som för tillfället är i maktposition. Människor som respektlöst bestämt sig för att riskera allt vi arbetat för!

• I dagens Sverige finns det ungefär 680 kungsörnspar enligt SOF. Omkring 500 av dessa kungsörnspar finns i kända revir. Under de senaste tio åren har dessa i genomsnitt haft 167 årliga föryngringar av kungsörn, enligt Kungsörn Sverige.

• Men i Alliansens Sverige är verkligheten en helt annan. I propositionen föreslår man jakt om antalet rovdjursdödade renar överskrider 10 % och renägarna brukar hävda att den siffran idag är 50 % och ibland högre än så. Detta innebär att om björn, järv och lo dödar fler renarna än 10 % så är vägen öppen även för de som inte vill ha kungsörn i vårt land. "Referensvärdet" blir då en miniminivå. Detta är inte okunskap utan en utstuderad handlingsplan för att jaga alla våra rovdjur.

Även utan jakt är vi det största hotet mot kungsörnens överlevnad. Kungsörnar dör i kollisioner med tåg, bilar och kraftledningar, det finns olaga jakt och blyförgiftning bara för att nämna de vanligaste orsakerna till att de dör. Det fanns anledning att skämmas innan och dessa människor har uppenbarligen ingen skam i kroppen."

Rovdjurspropositionen kan du hitta här.

Via riksdagsman Urban Ahlin har en fråga ställts till miljöminister Lena Ek, denna finns här.

Till sist uppmanar jag alla att skriva på för kungsörnen! Klicka här!

Lockad älg

Nyfejad och fin, kommer den lilla älgtjuren fram efter att jag lockat några gånger. I de små hornen hänger fortfarande lite basthud kvar. Han stannar i skogsbrynet och granskar mig, det är något som inte stämmer här, innan han vänder in i skogen igen. Jag lockar igen och där är han åter!

Att fota älg är alltid trevligt och det allra roligaste sättet är definitivt att locka fram dom. Det ger helt klart en extra krydda till hela upplevelsen. Den här blev årets första på lock, det är egentligen kanske i tidigaste laget här uppe, så jag hoppas på fler möten framöver…

Hökuggla (Surnia ulula)

Hökuggla, 2013-09-11

Vildmark

Upptäckte för ett tag sedan att SVTs Öppet Arkiv har ett avsnitt av Vildmark från 1999 där fotografen och fjällvandringsgurun Claes Grundsten vandrar i Sarek.

Hittas här!

Sista älgarna innan jakten

En av morgonens älgar

Imorgon börjar älgjakten här uppe i norr så nu på morgonen passade jag på att åka ut för att fota lite en sista gång innan dess. Under sommaren har jag varit ute en hel del med sikte på just älg och i stort sett alltid mött mellan femton och tjugofem stycken under bara några tidiga morgontimmar. I morse var det lite sämre aktivitet och endast fem stycken visade sig. Inte i speciellt fotovänliga miljöer heller dess värre, men det är ändå alltid fina möten.

Annat har det som sagt varit under sommarens ljusa nätter och morgnar då de välvilligt poserat. Bland annat har jag kunnat följa den här kon med två kalvar under några veckor, från det att kalvarna var i stort sett nyfödda. Tack vare kons skada på örat har det varit lätt att känna igen henne.

Den här bastanta tjuren har jag också råkat på några gånger under sommaren. Han har gått tillsammans med två rejäla tjurar till men det här är den med de största hornen. Misstänker att han kommer att vara högvilt under de kommande veckorna, själv hoppas jag att få återse honom nyfejad och fin under jaktuppehållet den 26/9 t.o.m. 9/10...

Fjällvandring: Stekenjokk

Kring Stekenjokk hittar du kanske inte de högsta topparna och inte heller de mest spektakulära dalarna. Men inte desto mindre en genuin fjällmiljö, som gjord för vandring!

I strålande sol och värme, precis som prognoserna förutspått, kom vi upp till Stekenjokk vid middagstid i fredags. Turen vi tänkt oss var den markerade sommarleden från Saxån, mot Bijjie Raentsere (Bijeransaren), Tjåkkola och vidare mot Stekenjokkvägen igen. En lämplig helgtur på knappa tre mil.

Leden börjar där Stekenjokkvägen (Vildmarksvägen) korsar Saxån. I cirka en kilometer går den utmed ån för att sedan vika av uppför och mot nordväst. Stigningen ser lite seg ut men är varken särskilt lång eller speciellt krävande, ingen större utmaning med andra ord. Snabbt är man uppe på kalfjället och kan njuta av utsikten över landskapet, med Sipmehke och Saxfjället som höjdpunkter. Leden är lättvandrad och tydlig med rejäla rösen.

 

Vatten finns i små bäckar med jämna mellanrum och tältplatser hittar man överallt. Eftersom vi börjat sent på eftermiddagen slår vi upp tältet vid bäcken strax innan Stoere Dåaranåje, efter bara några kilometers vandring. På platån nedanför ser vi mindre grupper av renar bland vattendragen, alltid ett trevligt inslag.

 

Morgonen efter plockar vi lite blåbär innan vi drar vidare. Högsommarvärmen fortsätter även idag och likaså den lättsamma vandingen på hedmark med Saxfjället i förgrunden.

Efter bron över Ransarån, där vi stannar och badar, viker leden österut och stigen blir nu lite mindre och landskapet aningen mer kuperat. Men trots det är det fortsatt lättsam vandring. Passerar några bäckar och flera fina tältplatser men vår plan är att stanna vid bäcken som rinner ner från Jarpetjahke.

 

 

När vi når dit får vi se en fjällvråk jaga en bra stund och stöter även upp en del ripor. Bäcken visade sig dock vara torr så därför behövde vi runda Sjkeavhtjoenåje också innan vi hittade vatten och tältplats. Bäcken där är väldigt liten och med facit i hand skulle man kanske stannat vid bäcken från Govstjahke istället, för efter den och ner mot Tjåkkolabron är det lite sämre med vatten, och därmed också tältplatser. Plockar i alla fall lite mer blåbär här också innan läggdags!

 

Från vår andra lägerplats går vi neröver mot bron vid Tjåkkolastugorna. I fjällbjörkskogen på andra sidan bron finns det gott om platser som är som gjorda för tältning, fin ängsmark finns på båda sidor om och även vid stugorna, och leden går hela tiden nära ån.

 

 

Stannar och lunchar vid Tjåkkolastugorna, eller Tjåkkele som det står på kartan numer. Eftersom vädret är fortsatt grymt bra så sitter vi ute vid de gamla stugorna och äter. Det var några år sedan jag passerade här senast och den stora stugan har totalrenoverats sedan dess. Den återinvigdes 27/3 2013.

 

 

Vi kollar naturligtvis in den, bläddrar lite i pärmen som visar arbetet och läser gästboken. Riktigt kul att se att man lagt ner tid och pengar på den, ett kanonställe att stanna på men vi drar dock vidare efter lunchen. Återkommer med bilder från stugan senare.

 

 

Strax söder om stugan tappar leden kontakten med ån och följer Norgefararleden en bit upp genom skogen innan den viker av och snart är man ute i öppen terräng igen. Vi passerar en bäck och fortsätter rakt upp till fyrhjulingsstigen som nu bara är att följa hela vägen ner till Stekenjokk igen. Vägen är rätt mycket upp och ner och närmare slutet börjar det kännas som lite transportsträcka men landskapet är i vilket fall vackert hela tiden. En större bäck passeras utan problem.

 

När man kommer ner till Stekenjokkvägen igen är det ungefär sexhundra meter upp till Saxån där vandringen började. Vi parkerade dock här nere direkt, finns en bra parkering, så vi slipper hämta bilen på slutet.

 

En kanonhelg är över!

När: Augusti 2013
Karta: AC4, Fatmomakke-Saxnäs
Typ: Markerad sommarled
Svårighetsgrad: Lätt
Vad: Inget större.
Betyg: 5, rekommenderas!