Lappuggleungarna växer så det knakar och det är en enorm skillnad i storlek mot för när de ringmärktes för knappa två veckor sedan. Men så levereras det ju sork på löpande band också av föräldrarna!
Att kunna följa en häckning som den här, eller som hökugglornas tidigare under våren, på nära håll är verkligen speciellt. Framförallt är det intressant att kunna följa vardagslivet med ungar, matning och så vidare men även att kunna notera små beteenden och särdrag hos individerna. Det är stora upplevelser som gör alla timmars slit och väntan värt!
Men att följa ugglorna på nära håll och under tid kräver också en hel del i form av respekt för och kunskap om både ugglorna och om vad man pysslar med. Det tycker jag är viktigt att påpeka i sammanhanget. I den bästa av världar vill man vara på plats men utan att synas. Själv växlar jag mellan att köra med gömsle och utan beroende på situation men grundtanken och förhållningssättet är alldeles oavsett att ingen bild är värd att tas på bekostnad av att man på något sätt stressar eller stör ugglorna, då är alternativet att avstå den bilden. Det må vara en självklarhet men den tål trots allt att upprepas.
