måndag 27 januari 2014

Vandra i fjällen – Staffan Ekholm (Calazo Förlag)



 
Ytterligare en bok om fjällvandring, kan det vara något eller är allt redan sagt?
 
Vandra i fjällen är en ny bok som precis som undertiteln, allt du behöver veta för att komma igång med fjällvandring, antyder i första hand vänder sig till de som kanske är på väg ut på sin första vandring eller folk som varit ute någon gång men som vill fylla på med kunskap. Lite som Fjällboken (Grundsten) light. På knappa tvåhundra sidor gås det grundläggande igenom, allt från naturen till teknik, utrustning och turförslag. Layouten är trevlig och bokens upplägg bra med fina bilder och tydliga beskrivningar, allt på ett lättbegripligt sätt.
 
För den som redan har lite fjällvana finns kanske inte lika mycket att hämta även om det alltid inspirerar att bläddra i en bok om fjällvandring, och alltid snappar man väl upp något. Själv tyckte jag turtipset om Bunnersjöarna såg trevligt ut.

Men som sagt, i första hand är detta en bok för nybörjaren. En bra grundkurs helt enkelt!

tisdag 7 januari 2014

Älvafton i Umeå med Christer Borg och Gunnar Westrin


Vill passa på att pusha lite för min vän Tomas evenemang här i Umeå onsdagen den 9/4. Då vankas det älvafton med föreläsningar av Christer Borg och Gunnar Westrin!

Saxat från FB:

"Nu ska vattenkraften miljöanpassas!

Vi lyssnar inledningsvis på Älvräddarnas ordförande Christer Borg. I snart 100 år har vattenkraften haft gräddfil i lagstiftningen. Nu är det på väg att ändras, förslag finns från en utredning att ändra lagarna så att vattenkraften äntligen måste tänka på miljön i och kring älvar och andra vattendrag.

Hur ska det gå till och hur kommer det att se ut i Umeälven och på andra ställen i framtiden? Vad innebär detta för naturnjutare och sportfiskare? Lyssna på Älvräddarnas ordförande Christer Borg och låt dig inspireras inför en ljusnande framtid för våra vatten.

http://www.youtube.com/watch?v=dklSiS7QpE4

Senare under kvällen tar Gunnar Westrin från Råneå över! Han har gjort sig känd som en av landets mest lästa fiskeboksförfattare och uppskattad föreläsare. Han har rest många varv runt jorden och fiskat i de mest avlägsna drömvatten. Han menar att öringen är en av våra viktigaste skogsorganismer. Eftersom öringen är en hotad art måste vi framför allt värna om våra bäckar. Nya faror lurar bakom knuten, som fellagda vägtrummor, avverkningar av gammal fjällskog, idéer om fortsatt vattenkraftutbyggnad och det allt större hotet från gruvindustrin. .

Författaren och globetrottern Gunnar Westrin kommer att avhålla sin föreläsning kallad ”Öringen i mitt liv”, denna kväll! En livets historia som inte kommer att lämna någon oberörd

Missa inte chansen att höra en föreläsare som gjort sig känd som en livfull betraktare av svenskt och internationellt sportfiske och intressanta miljöer."

Så, boka in onsdag den 9/4 kl. 18-21!
Plats: Ersboda Folkets Hus
Inträde: 100 kronor, endast kontant betalning. Ungdomar gratis. Fikaförsäljning & utlottning av fiskeprylar i pausen!

fredag 3 januari 2014

En sammanfattning av 2013: Fjällvandring


Så, hur blev 2013 som vandringsår? Riktigt bra om jag själv får tycka något, och det får jag ju! Som brukligt är har några vandringar av varierande längd hunnits med och allt som oftast har vädret varit kanon och myggen lyst med sin frånvaro. Men en redig storm och ett rejält åskoväder hanns också med.


Åskan fick vi, precis som förra året, under årets första tältnätter. Platsen var även i år uppe kring Marsfjället och tiden i månadsskiftet maj-juni. Strax ovanför Marsfjällskåtan slog vi läger för att sedan göra lite turer i området, bl.a. bort mot Blerikstugan. En trevlig helg med växlande väder men under kvällarna drog åskan in. Då är man inte så stor, men som tur var så höll det sig mest på andra sidan Marsfjället. Men åska eller ej, det var jäkligt skönt att få dra på sig kängorna igen efter vintern.


Årets långtur blev en sväng i Padjelanta och framförallt Sarek under knappa två veckor. I slutet av Juli började vi vandra norra Padjelantaleden från Änonjalme ner mot treparksmötet för att där vika av in i Sarek och ledlöst land, ner genom Ruohtesvagge och Alggavagge. Kanonväder med värme och blå himmel gav några minnesvärda dagar med många bad.


När vi sedan nådde fram till Alggajavrre, sjön som ligger i slutet av Alggavagge och tillika gränsen mot Padjelanta, blev vädret lite sämre med några riktiga skyfall och hård vind. Härifrån tog vi sikte på Staloluokta genom att runda sydsidan av Nuortap Rissavarre och sedan gå norr om Alajavrre. Vid Alajavrres strand hittar man för övrigt Sveriges otillgänglighetspol, den punkt i landet som ligger längst från någon väg.


Väster om sjön blåste det upp till rejäl storm som gjorde att vi fick ligga en dag extra i tältet. Väl framme i Staloluokta var vi rätt nöjda och fuskade med helikopter till Ritsem som avslutning istället för planerade Padjelantaleden. En väldigt bra sväng blev det i alla fall!


I slutet av augusti styrde vi mot Stekenjokk för en långhelg. Med start vid Saxån tog vi leden upp mot Bijeransaren, följde ån ner mot Tjåkkola för att sedan ta sikte på Stekenjokkvägen igen. En fin tur och att det även nu var badväder gjorde inte saken sämre!

Skriv på!


Jag börjar med det viktiga, skriv på! Jag hyser egentligen ingen större tro på att en namninsamling gör någon egentlig skillnad MEN det är i alla fall ett sätt att göra sin röst hörd. Själv är jag helt övertygad om att väl förvaltad natur i längden genererar mer inkomst till invånarna genom exempelvis turism (foto, fiske, natur) än vad en gruva, där pengarna hamnar utomlands, gör.

Sen hoppas jag att ni tar er tid att läsa igenom texten också:

"Under sommaren utspelades i vildmarken i Europas mest avlägsna hörn en kraftmätning mellan polis och fredliga demonstranter på en plats som idag är känd över hela världen genom att polis handgripligt till hela världens beskådande bar ut samer, Sveriges grundlagsskyddade urbefolkning från sina marker. Platsen heter Gállok i Sverige känd som Kallak. Jämförelser har gjorts mellan Gállok och Alta, vi får hoppas att framtiden visar att det var rätt. Händelserna i Gállok har öppnat upp ögonen på många för att jordens resurser är ändliga att jorden är ett lån från kommande generationer.

Sverige anses av gruvförespråkare vara ett land med en sträng miljölagstiftning. Vi säger, det räcker inte! Så länge gruvor genom utsläpp förgiftar våra älvar och vårt grundvatten, förstör närmiljön, dödar sjöar och för alltid stänger flyttvägar för djurens tusenåriga vandringar, är inte miljölagstiftningen tillräcklig.

Gruvförespråkare säger ofta att det är bättre att vi öppnar gruvor i Sverige än i fattiga länder i andra delar av världen där lagarna inte är lika stränga.

Vi säger, det är en illusion att Sverige är en rättsstat som är bäst i klassen på mänskliga rättigheter. Sveriges regering har flera gånger fått skarp kritik från FNs Rasdiskrimineringskommitté för att man tillåter stora industriella aktiviteter på samernas traditionella områden utan att samebyar tillåts ta ställning till detta i förväg. Den svenska minerallagen bortser helt från FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Därför säger vi NOG NU

Så länge lagstiftningen inte respekterar internationell rätt räcker inte ord som ”samexistens" och "dialog”. Problemet med dagens gruvpolitik är inte brister i kommunikationen utan brister i lagen.

Sverige har blivit ett Klondike, ett skatteparadis för utländska riskkapitalister. Dagens gruvpolitik ställer kortsiktiga jobb baserat på "fly-in-and fly-out" mot långsiktiga arbetstillfällen inom naturnäringar, turism och rennäring.

Därför måste lagstiftningen ändras, lokalsamhället måste kunna ställa krav. Skattebetalarna skall inte tvingas städa upp och miljösanera efter utländska bolag som gjort dåliga affärer.

För oss handlar det om att bevara de betesmarker och kulturlandskap samer förvaltat under tusentals år, de älvar som förser så många människor och djur med rent vatten och den näring – rennäringen, som utgör en av grundpelarna för samernas kultur.

Gruvnäring är unik såtillvida att de stora miljöproblemen kommer efter att brytningen upphört i form av läckage. Därför måste stränga miljökrav se till att pengar fonderas för efterbearbetningen.

Vi har i Sverige en unik situation med en näst intill obefintlig gruvavgift. Och en Bergsstat som inte tar betalt för sina tjänster utan bjuder ut Sverige till lägstbjudande. Detta tillsammans med en förlegad minerallag som bygger på en jurisdiktion från 1600 talet.

Bristerna i miljölagstiftningen och Sveriges tillämpning av internationella åtaganden är många och vi kräver förändringar av bland annat följande brister;

* Att Sverige respekterar internationell rätt, inklusive de FN-instrument landet anslutit sig till. Även i Sverige ska urfolks lokalsamhällen, inklusive samebyarna, ha rätt att ge eller att hålla tillbaka sitt samtycke till gruvor och mineralprospekteringar

 * Att minerallagen avskaffas och att all prövning av gruvbrytning sker enligt miljöbalken.

 * Att urfolk ges rätt till del av vinst av intrång som sker på deras traditionella marker.

 * Att skattesatsen för mineralutvinning höjs till rimligare nivåer än dagens halva promille. Ett minimikrav är 30 % En del skall gå till det drabbade urfolket, en del till den drabbade kommunen och en del till staten.

 * Att fondering av medel för återställande och sanering av gruvområden sker i sådan omfattning att medel till detta aldrig saknas.

Hållbarhet för oss handlar om att våga ta ansvar - för nutiden och för kommande generationer.

"Först när det sista trädet fällts, den sista älven förgiftats, den sista fisken fångats, först då kommer ni att förstå"

Som sagt, skriv på och sprid!