Arga leken börjar... nu!

 

Pärlugglan...

Vem där? Ingen annan uggla kan väl se mer överraskad ut än pärlugglan då man med en liten, lätt skrapning på stammen kollar om någon är hemma?

Någonstans i Västerbotten, 2014-03-29.

Projekt: Sibirien/Sverige

Jag har under en längre tid varit sugen på någon form av fotoprojekt från markerna där jag fotar mest. Ett litet delprojekt har ju varit hökugglorna jag följer men här finns så mycket mer också i form av bland annat ugglor, rov- och skogsfågel. Det finns även bra med däggdjur i alla dess former. Och nu har det hela landat i "Projekt: Sibirien/Sverige". Namnet är kanske inte lika exotiskt som det låter utan refererar kort och gott till områdets namn.

Jag har lite planer på hur jag skulle vilja presentera det hela. Kommer dock inte att sätta några tidsramar utan det får ta den tid det tar, jag kör på och ser vart det tar vägen helt enkelt. Fokus kommer iallafall såklart att vara på ugglorna.

Och med det så var "Projekt: Sibirien/Sverige" också officiellt sjösatt.

Äntligen fick de till det, hökugglorna…

I början av september förra året dök de upp för första gången, hökugglorna. Tre individer på varsitt hygge rätt nära varandra. Sedan dess har iallafall två av dem varit på plats näst intill hundraprocentigt när jag varit ute.

Under hösten och vintern har tillgången på gnagare varit riktigt bra och min gissning är att det naturligtvis varit en stor anledning till att de varit kvar. Med tiden har det blivit lite av ett miniprojekt att följa ugglorna och förhoppningen, när de nu varit så uppenbart stationära länge, var såklart att dem skulle hitta rätt på varandra såhär framåt våren.

Och se, nu har det hänt! Under gårdagen åkte jag ut med förhoppningar om lite bilder då det äntligen bjöds på fint fotoväder. Hittade en av dem sittandes fint i en torraka efter bara någon minut, så som det brukar vara. Obrydd satt den där och spanade medans jag fotade. Plötsligt dök den, knep en sork bara tiotalet meter från mig för att sedan sätta sig och äta den nästan rakt ovanför mig. En fin start på dagen.

Rätt nöjd stod jag ömsom frysandes i vinden, ömsom njutandes i värmen då vindbyarna avtog. Det visade sig dock snart att det skulle komma mer. Den lyckosamma sorkjägaren kommunicerade rätt friskt med någon och snart hade jag lokaliserat den andra hökugglan också en bit bort på hygget.

Plötsligt byter båda plats och tyvärr hinner jag inte med i svängarna när de två landar i toppen av en torraka längre bort på hygget och parar sig. Trodde att jag missat tillfället men snart så var det dags igen. Även denna gång bytte de plats men jag hann i alla fall fånga det på bild den här gången, om än på avstånd. 

Efter det lägrade sig lugnet över hygget igen. Ugglorna satt mest och spanade och efter ett tag packade jag mina saker och begav mig hemåt.

Detta blir en dag som jag sorterar in bland naturupplevelser då det är som bäst! Helt klart värt de många timmarna ute i markerna. Nu hoppas jag verkligen att det blir ungar och att chansen dyker upp att få fota dem också, det vore verkligen pricken över i!

På breda vingar

En havsörn av yngre modell passerar med tunga vingslag framför gömslet. En bild från Connys gömsle, 2014-01-16.