Kring Stekenjokk hittar du kanske inte de högsta topparna och inte heller de mest spektakulära dalarna. Men inte desto mindre en genuin fjällmiljö, som gjord för vandring!
I strålande
sol och värme, precis som prognoserna förutspått, kom vi upp till Stekenjokk
vid middagstid i fredags. Turen vi tänkt oss var den markerade sommarleden från
Saxån, mot Bijjie Raentsere (Bijeransaren), Tjåkkola och vidare mot
Stekenjokkvägen igen. En lämplig helgtur på knappa tre mil.
Leden börjar där Stekenjokkvägen (Vildmarksvägen) korsar Saxån. I cirka en kilometer går den utmed ån för att sedan vika av uppför och mot nordväst. Stigningen ser lite seg ut men är varken särskilt lång eller speciellt krävande, ingen större utmaning med andra ord. Snabbt är man uppe på kalfjället och kan njuta av utsikten över landskapet, med Sipmehke och Saxfjället som höjdpunkter. Leden är lättvandrad och tydlig med rejäla rösen.
Vatten finns i små bäckar med jämna mellanrum och tältplatser
hittar man överallt. Eftersom vi börjat sent på eftermiddagen slår vi upp tältet
vid bäcken strax innan Stoere Dåaranåje, efter bara några kilometers vandring. På
platån nedanför ser vi mindre grupper av renar bland vattendragen, alltid ett
trevligt inslag.
Morgonen
efter plockar vi lite blåbär innan vi drar vidare. Högsommarvärmen fortsätter
även idag och likaså den lättsamma vandingen på hedmark med Saxfjället i
förgrunden.
Efter bron över Ransarån, där vi stannar och badar, viker leden
österut och stigen blir nu lite mindre och landskapet aningen mer kuperat. Men
trots det är det fortsatt lättsam vandring. Passerar några bäckar och flera
fina tältplatser men vår plan är att stanna vid bäcken som rinner ner från
Jarpetjahke.
När vi når dit får vi se en fjällvråk jaga en bra stund och stöter
även upp en del ripor. Bäcken visade sig dock vara torr så därför behövde vi runda
Sjkeavhtjoenåje också innan vi hittade vatten och tältplats. Bäcken där är väldigt
liten och med facit i hand skulle man kanske stannat vid bäcken från Govstjahke
istället, för efter den och ner mot Tjåkkolabron är det lite sämre med vatten,
och därmed också tältplatser. Plockar i alla fall lite mer blåbär här också
innan läggdags!
Från vår
andra lägerplats går vi neröver mot bron vid Tjåkkolastugorna. I
fjällbjörkskogen på andra sidan bron finns det gott om platser som är som
gjorda för tältning, fin ängsmark finns på båda sidor om och även vid stugorna,
och leden går hela tiden nära ån.
Stannar och lunchar vid Tjåkkolastugorna,
eller Tjåkkele som det står på kartan numer. Eftersom vädret är fortsatt grymt
bra så sitter vi ute vid de gamla stugorna och äter. Det var några år sedan jag
passerade här senast och den stora stugan har totalrenoverats sedan dess. Den
återinvigdes 27/3 2013.
Vi kollar naturligtvis in den, bläddrar lite i pärmen
som visar arbetet och läser gästboken. Riktigt kul att se att man lagt ner tid
och pengar på den, ett kanonställe att stanna på men vi drar dock vidare efter
lunchen. Återkommer med bilder från stugan senare.
När man
kommer ner till Stekenjokkvägen igen är det ungefär sexhundra meter upp till
Saxån där vandringen började. Vi parkerade dock här nere direkt, finns en bra
parkering, så vi slipper hämta bilen på slutet.
En kanonhelg
är över!
När: Augusti 2013
Karta: AC4, Fatmomakke-Saxnäs
Typ: Markerad sommarled
Svårighetsgrad: Lätt
Vad: Inget större.
Betyg: 5, rekommenderas!
